missminttu

Redan för tre veckor sedan köpte jag mina nya höstdojjor. Det har aldrig hänt förut, att jag har nya skor redan innan hösten dragit igång. Oftast springer jag runt ännu i november/december och svär över att jag inte har hittat några skor. Kanske hade jag spanat in ett par tidigare den hösten, men eftersom jag aldrig kan bestämma mig för något finns de skorna inte kvar när jag väl bestämt mig. I år slog jag till med en gång och jag är väldigt nöjd!







Skorna köpte jag på Nilson för 1300 kr.

Idag är det den femtonde augusti och jag vet fortfarande inte när jag börjar skolan. Det känns inte okej. GU måste fan skärpa till sig. Det som irriterar mig mest är att man inte kan planera något för hösten/vintern. Inget schema, ingen planering. Om det inte dyker upp ett schema imorgon kommer jag att få ett allvarligt bryt.

Jag såg precis filmen vid samma namn som rubriken. Den handlar om en lärare som tar sig an en klass där eleverna sägs vara hopplösa, där de flesta har en invandrarbakgrund, där de flesta kommer ifrån hem med jobbiga förhållanden (förutsatt att de har hem), där många har mött på våld och död. Läraren är en vit kvinna av medelklass. Vad jag inte visste förrän filmen var slut är att den baseras på en sann historia. Även om jag inspieras av sådana här filmer, kände jag stundtals att den var lite "för mycket". Självklart vet jag att de har överdrivit osv. i filmen, men den inger ändå en viss mån av hopp för en blivande lärare som jag. Man vill ju vara den bästa, den som inspirerar mest, den som klarar av allt och den som löser alla problem i världen. Den bästa läraren. Den läraren eleverna kommer ihåg med ett leende på läpparna. Jojo, alla har vi drömmar. Man kan ju hoppas att man överlever första dagen när man väl kommit så långt.

Ville egentligen bara skriva att jag gillade filmen och att jag varmt rekommenderar den för er andra.

Jag stod ute på balkongen och kollade läget ute på Såggatan när det plötsligt dyker upp en enorm, grön kanin bakom ett av husen. Jag blev verkligen förvånad. Elvis blev alldeles till sig, visste inte vad han skulle ta sig till när han inte kom åt den gröna kaninen.

Henrik kom hem en dag tidigare än det var tänkt. Vad härligt, jag har saknat honom. En vecka har han varit borta och jag har verkligen längtat. Tänk så blödig man kan vara då... Städade och gjorde fint här hemma innan jag åkte och hämtade honom och de andra två grabbarna. Alltid skönt att komma hem när det är rent och fint.

Kvällen kommer att spenderas i soffan. Känns bra att hela familjen är samlad igen. Jag, Henrik och katten. <3

"Galen finsk kvinna stormar lägenhet med kniv och dödar 15 ungdomar"

När polisen griper kvinnan frågar de varför hon gjorde det.
"-Jag säger bara en sak. De skulle inte ha spelat den jävla låten på repeat hela kvällen."

Morr.

Alltså... Detta är inte okej. Absolut inte okej. Det är så lite okej det kan bli.

Jag har precis sett det sista avsnittet av One tree hill, säsong 7. Jag tänker inte avslöja vad som händer, men som ni förstår är det något som gärna inte skulle ha varit i sista avsnittet. NÄR kommer nästa säsong??? Jag vill ha den nu. NU. Ge mig. När jag fastnar i en serie, ja då fastnar jag rejält. Här snackar vi timme efter timme efter timme där jag med rektangelformade ögon stirrar på skärmen. Dag ut och dag in tills serien är slut. Sedan sörjer jag i en dag eller två och återhämtar mig sedan genom att hitta en ny serie att fastna i. Yes. Crazy lady.

Förbannat också. Jag vill verkligen se säsong 8 nu.

Jag hittade en helt oöppnad Marabou Polka i skåpet. Och jag som är så sjukt godissugen. Detta är lycka.

I över en vecka har jag hostat. Och hostat. Och hostat. Ja ni fattar. Eftersom jag gjort misstaget förut att inte gå till doktorn med en gång och därmed knäcka revben, så valde jag att inte göra det igen. Doktorn var för övrigt en komisk gubbe, riktig flumjocke, men han verkade ha koll på vad han sysslade med iaf. Han skrev ut ett recept på världens bästa hostmedicin, jiho. Bye bye hostan.

Fan vad det regnar ute. Jag hade paraply, men jag blev blöt ändå. Himlans roligt, verkligen.

I övrigt så har kvällen varit väldigt trevlig. Träffade upp den finaste Anna och vi gick tillsammans för att lyssna på Oskar Linnros. Han som var med i Snook förut, ni vet. Jag har hört ett par av hans låtar som jag gillar, men konserten var sådär. Man hörde mycket musik, men inget av vad han sjöng. Killen är ju rätt så trevlig att vila ögonen på, men inte ens det kunde jag göra. Massa långa människor trängde sig framför. Efter musikstunden träffade vi upp Annas syster och några till som jag inte kände och traskade upp mot Götaplatsen, där vi tänkte att det kan vara trevligt att sitta och lyssna på Amanda Jensen. Vi hittade ett bort på ett ställe efter lite trixande, beställde ett glas vin och hade det trevligt. Den allra finaste Malin mötte upp oss.

Jag har hostat som en liten tok hela kvällen. Så pass att jag var på gränsen till att tappa rösten för att halsen blev så torr och rosslig. Men efter lite varm choklad (med en skvätt rom i) återhämtade den sig. Tur är väl det, jag gillar ju att prata.

Nu sitter jag i min morgonrock i soffan och har lite dåligt samvete för att Elvis har varit hemma ensam hela dagen. Han kanske inte förstår riktigt hur länge han har fått vara ensam, men ack så de där blåa ögonen ser anklagande på mig. Nu ska vi gå och lägga oss.

(Synd att man blir så blöt och kall av regnet, för det låter ju rätt så härligt där ute)

Sov gott!


(den lilla pricken längst fram är oskar linnros. ifall ni undrar)

Vi får väl se hur det här kommer att gå. Jag hittar inget, jag förstår inget och allt ser ut som skit. Men det kanske ger sig om ett tag. Får väl testa mig fram om inte annat.

Eftersom jag är tillbaka på jobbet efter två veckors ledighet är jag trött som en gnu. Inte som vilken gnu som helst, utan den mest trötta av dem alla. Två veckors ledighet tänker ni, pff, det är väl ingenting. Nej, jag håller med. Jag hade gärna haft två veckor till. Men ni skulle bara veta hur snabbt det går att vända på ett dygn. Alltså bildligt talat. Gå och lägga sig sent, gå upp sent osv. Tänk er tonåring, så fattar ni säkert.

Trötthet är inget att leka med och därför ska jag lägga mig i sängen med en bok. Läser Nora Roberts - Mördande hetta för tillfället. Oj, det låter som en djup och lärorik bok, kanske ni tänker. Ni har fel. Den är lättläst, kräver inte mycket hjärnkapacitet och har en precis lagom dos av spänning och tantsnusk för att jag ska känna mig till freds (jag är en simpel typ). Mördande hetta, ni hör ju själva, bara rubriken säger vilken fantastisk bok det är. Kan varmt rekommendera hennes böcker till er som gillar att läsa romaner.

Nu ropar sängen mitt namn. Om någon högre makt tillåter, kanske jag i natt kan få sova utan att min katt går bärsärkargång i lägenheten. Snälla.

Gonatt och på återseende!


(det här är väl också ett sätt att sova...)

Rubriken får det att låta större än vad det är. Jag fick för mig att jag ville testa att starta en ny blogg på ett nytt ställe. Fråga mig inte varför. Kanske jag behöver en liten nystart, även av det minsta slaget, nu när hösten är på ingång. Vad vet jag. Huruvida jag kommer att uppdatera denna mer frekvent än den förra, det vette katten. Vi får väl se!

Vad gör vi? Nu kör vi! (en rad ur kanske den sämsta låt som någonsin gjorts)