missminttu

1.


2.


3.

Jag börjar få ont i magen inför tandläkarbesöket...

Det känns rätt så udda att dricka hett te med sugrör, men för tillfället har jag inget val. Dessutom så passar sugröret alldeles utmärkt i min glugg. Imorgon kl 12.40 ska jag få en ny tand, eller en halv tand iaf. Ser inte fram emot sjävla processen. Speciellt inte allt slipande... Uscha. Det känns i hela huvudet när dom går igång med sina slipgrejer och så avslutar de med att slipa med sandpapper mellan tänderna. Så fruktansvärt vidrigt.

Men men, en hel tand måste vi ha.

Nu ska vi läsa en stund innan John Blund tar oss. Godnatt!

Det känns onekligen lite konstigt att sitta hemma i soffan när klockan är 09.30. Ja, jag brukar ju vara på jobbet den här tiden. Men nu är hösten här och det innebär att studierna drar igång igen. På onsdag närmare bestämt. Det känns konstigt. Extra konstigt för att jag hela våren var lika aktiv som en slemmig manet när det kom till skolarbetetet. Jag tror att man skall vara pigg och glad nu efter sommaren, men det kan ju diskuteras. Jag har iaf bestämt att jag skall orka lite bättre den här hösten. Försöka hitta ljuspunkter i vardagen. Måste komma på vad jag skall skriva mitt examensarbete om också... Pjuh.

Nu ska jag ringa runt till diverse ställen. Tandläkaren, föräkringsbolaget, polisen, ett annat försäkringsbolag... Suck. Sa någon telefonkö?

Ha en fin måndag gott folk, nu ska jag dricka kaffe med sugrör.

jag har fightats med en kräfta. som ni ser på bilden ovan, vann kräftjäveln.

...ligga lite i soffan o så. SEN ska jag blogga. Tjingelingen.

Något av det allra bästa som finns är väl ändå när man har rena sängkläder. Känslan av att krypa ner i sängen när allt är fräscht och doftar gott är så härlig. Jag är helt övertygad om att man sover mycket bättre då.

I somras köpte Henriks mamma ett par ballerinas åt mig (som jag själv valde, obs obs). Väldigt söta, lite gammeldags rosa i färgen, läder. I affären testade jag en sko som många uppenbarligen hade testat, eftersom den inte klämde eller skavde eller dylikt. Jag har använt mina två gånger. Bägge gångerna fick jag gå ner till apoteket, köpa compeed av två olika sorter och plåstra fötterna runtom. Dyrt att använda ett par skor som kostar mig 100 kronor per gång kan jag tycka.

Någon som har bra tips på hur man kan mjuka upp lädret? Jag vill ju väldigt gärna använda dem utan att behöva skava sönder mina arma fötter!

Känns så fult att svära hela tiden, så jag använder mig av en lite mildare variant i rubriken. Internetet (internätet?) har bestämt sig för att inte fungera som det skall. Plötsligt lägger det bara av. Typ mitt i ett blogginlägg eller mitt i mitt spel (på facebook... jag spelar spel på facebook... jag vet... tönt) eller mitt i min genomgång av olika bloggar. Hur skall jag veta vad alla har hittat på idag om internet bara bråkar? Bah. Tänk så mycket lättare det var när man inte var beroende av det här nätet med alla möjligheter i världen. Då behövde man ju inte bli så här irriterad.

Annars då? Jag kom hem efter jobbet, trött som en gnu efter att ha sovit en förfärlig sömn i natt, åt lite mat och fick huvudvärk. Fina fisken. Lade mig under en filt i soffan och slumrade till en stund. Vaknade och hade mer ont i huvudet. Oh yeah. Undrar om det är något mer än den här bedrövliga hostan (nej, den har fortfarande inte släppt taget om mina lungor) som ligger på lur i min kropp. En av mina kollegor ringde till jobbet i morse och var alldeles dundermegabrak förkyld. Min andra kollega jag jobbar med i samma rum har varit väldigt förkyld hela förra veckan. Jag har hostat. Vi vistas alla i samma utrymme, vi andas in samma luft, samma bakterier... Uäh. Jag kan bara hoppas att det här blir bättre snart. Jag vill ju så gärna må bra och kunna börja träna igen.

Sicket klagoinlägg. Nåja, det blir säkert bättre nästa gång.

Tjing tjong.

Så här ligger det till. Jag är 25, snart 26 (tvi vale), och jag har allvarliga problem med finnar i ansiktet. Visst kan man få finnar nu och då även när man snart är närmare 30 än 20 (tvi vale), men så som jag ser ut är inte bara några enstaka ibland. Mitt ansikte blossar upp och jag får finnar überalles. Små, stora, röda, infekterade... Ja ni fattar. Ofräscht? Mycket. Jobbigt? Väldigt. Irriterande? Ja. Gör mig ledsen? Hela tiden.

Jag har varit väldigt noga med att rengöra mitt ansikte på kvällarna, jag smörjer in ansiktet. Jag försöker tvätta mina sminkborstar regelbundet. Jag har bytt preventivmedel. Jag försöker dricka mycket vatten. Jag vet inte vad jag skall göra. Visst, det är väl ett litet, ytligt problem kan många tycka. Men jag tänker på det hela tiden då jag är vaken. Det första jag tänker på morgonen när jag vaknar är: "undrar hur många nya finnar jag har idag?"

Jag vet inte vad jag ska göra för att bli av med dem. Någon i min ålder som har erfarenhet av liknande som kan tipsa mig om något som kan få bort dessa jobbiga jävlar från mitt ansikte? Snälla?

Idag gjorde vi ett nytt besök i skogen för att leta kantareller. En mycket större skog än förra gången. Hittade vi kantareller? Inte en endaste fjuttig liten kantarell. Och då gick vi runt och letade i en timme. Hur är detta möjligt? Jag blir irriterad. Här lägger man ner tid för att hitta denna gyllene godsak och så finns det ingenting. Efter skogen åkte vi och storhandlade. Det gick ett par tanter framför mig vid grönsakerna och jag hörde att de pratade om kantareller. Den ena av dem sa att hon hade varit i skogen på förmiddagen och att det var så himla roligt eftersom hon hittade flera kilo (!!!) kantareller. Morr. Jag muttrade högljutt när jag körde förbi dem med min kärra.

Idag överraskade Henrik med att köpa hem färska räkor och några kräftor, samt lite gott tilltugg till detta. Denna fantastiska man alltså, hur bra har inte jag det? Det var fantastiskt gott. Nu ligger jag i soffan med ett glas rosé och njuter av att det är helg. Två dagar ledigt, fantastiskt!









Smarrigt värre var det.

Konstigt att det dyker upp nya grejer hos mig när jag egentligen känner att jag inte har råd förrän lönen ramlat in. Mycket lustigt. Detta är nytt iaf.


Blusen var väldigt genomskinlig, mer än vad jag hade förväntat mig. Men fin är den ändå. Obs! Den lila fjädern är inget konstigare än en av Elvis leksaker. Ifall ni undrar


Fina spetsdetaljer och knappar.


Ett flätat bälte i läder. Himla fint.



Grejerna har jag klickat hem på HM.

Ny dag, nya tag. Jag och Clintan hälsar er en god morgon och en bra dag. Jag sitter och överväger om jag ska cykla till jobbet eller inte. Jag borde verkligen cykla, men frågan är om min hosta tillåter detta. Jaja, lite hosta skall vi säkert klara av. Heppåer!

Har surfat runt på Ikeas hemsida. Jag är så himla sugen på att köpa hem nya grejer, lite av varje.









Allt finns att hitta på www.ikea.se

Jag känner mig peppad till att träna (för en gångs skull), men eftersom min hosta inte vill ge sig kan jag inte. Hur segt är inte det? Minst lika segt som slemmet i min hals. Så i stället för att träna sitter jag nu hemma i soffan och äter choklad. Oj så bra... Jag klagar på att mina kläder är för tajta och över att jag gått upp i vikt, men ändå sitter jag här och trycker i mig massa godsaker. Vilken dubbelmoral.

Någon som har bra tips på hur man blir av med hostan? Hostmedicinen jag har dämpar hostan, men den tar ju inte bort fanskapet.

Jag fick för mig att vi skulle åka till en närliggande skog för att se om vi kunde hitta kantareller. Det e ju så fantastiskt gott med svamp. Vi åkte till något som heter Änggården, har aldrig varit där förut. När vi åkte var vädret rätt så bra, regnmolnen från dagen var borta och det såg relativt ljust ut. Efter si så där en kvart i skogen började det duggregna. Efter ytterligare fem minuter började regnet ösa ner. Typiskt.

Svampfångsten då? Vi hittade exakt 4 stycken.


Påväg in i skogen. Ser ni så ljust och fint?


Påväg ur skogen. Som en dränkt katt.


Allt för dessa små gyllene rackare.

Tack gode gud för kaffe. Jag är trött som en gnu. Ha en fin måndag!

Han gillar att sova på rygg. Utfläkt.

...Hej och god morgon två timmar senare. Fan också.

Redan för tre veckor sedan köpte jag mina nya höstdojjor. Det har aldrig hänt förut, att jag har nya skor redan innan hösten dragit igång. Oftast springer jag runt ännu i november/december och svär över att jag inte har hittat några skor. Kanske hade jag spanat in ett par tidigare den hösten, men eftersom jag aldrig kan bestämma mig för något finns de skorna inte kvar när jag väl bestämt mig. I år slog jag till med en gång och jag är väldigt nöjd!







Skorna köpte jag på Nilson för 1300 kr.

Idag är det den femtonde augusti och jag vet fortfarande inte när jag börjar skolan. Det känns inte okej. GU måste fan skärpa till sig. Det som irriterar mig mest är att man inte kan planera något för hösten/vintern. Inget schema, ingen planering. Om det inte dyker upp ett schema imorgon kommer jag att få ett allvarligt bryt.

Jag såg precis filmen vid samma namn som rubriken. Den handlar om en lärare som tar sig an en klass där eleverna sägs vara hopplösa, där de flesta har en invandrarbakgrund, där de flesta kommer ifrån hem med jobbiga förhållanden (förutsatt att de har hem), där många har mött på våld och död. Läraren är en vit kvinna av medelklass. Vad jag inte visste förrän filmen var slut är att den baseras på en sann historia. Även om jag inspieras av sådana här filmer, kände jag stundtals att den var lite "för mycket". Självklart vet jag att de har överdrivit osv. i filmen, men den inger ändå en viss mån av hopp för en blivande lärare som jag. Man vill ju vara den bästa, den som inspirerar mest, den som klarar av allt och den som löser alla problem i världen. Den bästa läraren. Den läraren eleverna kommer ihåg med ett leende på läpparna. Jojo, alla har vi drömmar. Man kan ju hoppas att man överlever första dagen när man väl kommit så långt.

Ville egentligen bara skriva att jag gillade filmen och att jag varmt rekommenderar den för er andra.

Jag stod ute på balkongen och kollade läget ute på Såggatan när det plötsligt dyker upp en enorm, grön kanin bakom ett av husen. Jag blev verkligen förvånad. Elvis blev alldeles till sig, visste inte vad han skulle ta sig till när han inte kom åt den gröna kaninen.

Henrik kom hem en dag tidigare än det var tänkt. Vad härligt, jag har saknat honom. En vecka har han varit borta och jag har verkligen längtat. Tänk så blödig man kan vara då... Städade och gjorde fint här hemma innan jag åkte och hämtade honom och de andra två grabbarna. Alltid skönt att komma hem när det är rent och fint.

Kvällen kommer att spenderas i soffan. Känns bra att hela familjen är samlad igen. Jag, Henrik och katten. <3

"Galen finsk kvinna stormar lägenhet med kniv och dödar 15 ungdomar"

När polisen griper kvinnan frågar de varför hon gjorde det.
"-Jag säger bara en sak. De skulle inte ha spelat den jävla låten på repeat hela kvällen."

Morr.

Alltså... Detta är inte okej. Absolut inte okej. Det är så lite okej det kan bli.

Jag har precis sett det sista avsnittet av One tree hill, säsong 7. Jag tänker inte avslöja vad som händer, men som ni förstår är det något som gärna inte skulle ha varit i sista avsnittet. NÄR kommer nästa säsong??? Jag vill ha den nu. NU. Ge mig. När jag fastnar i en serie, ja då fastnar jag rejält. Här snackar vi timme efter timme efter timme där jag med rektangelformade ögon stirrar på skärmen. Dag ut och dag in tills serien är slut. Sedan sörjer jag i en dag eller två och återhämtar mig sedan genom att hitta en ny serie att fastna i. Yes. Crazy lady.

Förbannat också. Jag vill verkligen se säsong 8 nu.

Jag hittade en helt oöppnad Marabou Polka i skåpet. Och jag som är så sjukt godissugen. Detta är lycka.

I över en vecka har jag hostat. Och hostat. Och hostat. Ja ni fattar. Eftersom jag gjort misstaget förut att inte gå till doktorn med en gång och därmed knäcka revben, så valde jag att inte göra det igen. Doktorn var för övrigt en komisk gubbe, riktig flumjocke, men han verkade ha koll på vad han sysslade med iaf. Han skrev ut ett recept på världens bästa hostmedicin, jiho. Bye bye hostan.

Fan vad det regnar ute. Jag hade paraply, men jag blev blöt ändå. Himlans roligt, verkligen.

I övrigt så har kvällen varit väldigt trevlig. Träffade upp den finaste Anna och vi gick tillsammans för att lyssna på Oskar Linnros. Han som var med i Snook förut, ni vet. Jag har hört ett par av hans låtar som jag gillar, men konserten var sådär. Man hörde mycket musik, men inget av vad han sjöng. Killen är ju rätt så trevlig att vila ögonen på, men inte ens det kunde jag göra. Massa långa människor trängde sig framför. Efter musikstunden träffade vi upp Annas syster och några till som jag inte kände och traskade upp mot Götaplatsen, där vi tänkte att det kan vara trevligt att sitta och lyssna på Amanda Jensen. Vi hittade ett bort på ett ställe efter lite trixande, beställde ett glas vin och hade det trevligt. Den allra finaste Malin mötte upp oss.

Jag har hostat som en liten tok hela kvällen. Så pass att jag var på gränsen till att tappa rösten för att halsen blev så torr och rosslig. Men efter lite varm choklad (med en skvätt rom i) återhämtade den sig. Tur är väl det, jag gillar ju att prata.

Nu sitter jag i min morgonrock i soffan och har lite dåligt samvete för att Elvis har varit hemma ensam hela dagen. Han kanske inte förstår riktigt hur länge han har fått vara ensam, men ack så de där blåa ögonen ser anklagande på mig. Nu ska vi gå och lägga oss.

(Synd att man blir så blöt och kall av regnet, för det låter ju rätt så härligt där ute)

Sov gott!


(den lilla pricken längst fram är oskar linnros. ifall ni undrar)

Vi får väl se hur det här kommer att gå. Jag hittar inget, jag förstår inget och allt ser ut som skit. Men det kanske ger sig om ett tag. Får väl testa mig fram om inte annat.

Eftersom jag är tillbaka på jobbet efter två veckors ledighet är jag trött som en gnu. Inte som vilken gnu som helst, utan den mest trötta av dem alla. Två veckors ledighet tänker ni, pff, det är väl ingenting. Nej, jag håller med. Jag hade gärna haft två veckor till. Men ni skulle bara veta hur snabbt det går att vända på ett dygn. Alltså bildligt talat. Gå och lägga sig sent, gå upp sent osv. Tänk er tonåring, så fattar ni säkert.

Trötthet är inget att leka med och därför ska jag lägga mig i sängen med en bok. Läser Nora Roberts - Mördande hetta för tillfället. Oj, det låter som en djup och lärorik bok, kanske ni tänker. Ni har fel. Den är lättläst, kräver inte mycket hjärnkapacitet och har en precis lagom dos av spänning och tantsnusk för att jag ska känna mig till freds (jag är en simpel typ). Mördande hetta, ni hör ju själva, bara rubriken säger vilken fantastisk bok det är. Kan varmt rekommendera hennes böcker till er som gillar att läsa romaner.

Nu ropar sängen mitt namn. Om någon högre makt tillåter, kanske jag i natt kan få sova utan att min katt går bärsärkargång i lägenheten. Snälla.

Gonatt och på återseende!


(det här är väl också ett sätt att sova...)

Rubriken får det att låta större än vad det är. Jag fick för mig att jag ville testa att starta en ny blogg på ett nytt ställe. Fråga mig inte varför. Kanske jag behöver en liten nystart, även av det minsta slaget, nu när hösten är på ingång. Vad vet jag. Huruvida jag kommer att uppdatera denna mer frekvent än den förra, det vette katten. Vi får väl se!

Vad gör vi? Nu kör vi! (en rad ur kanske den sämsta låt som någonsin gjorts)