missminttu

Jag vaknade 07.54 av att jag hade världens sendrag i mitt högra ben. En ganska olustig känsla, sendrag är ju onödigt kan man tycka. Att vakna innan klockan åtta första semesterdagen kändes ju också sådär. En stund iaf. För när jag väl satte mig i soffan med mitt kaffe, tidningen och Nyhetsmorgon i bakgrunden kändes det trots allt väldigt skönt.

Solen tittade fram lite snabbt för en stund sedan, men nu har molnen tagit över. Jag hade ju beställt sol, men what to do. Semester har jag ju ändå. Trevlig lördag!

Natten till måndag kunde jag inte sova. Sömntotalen landade väl på si sådär 3 timmar. Pigg och glad på måndag? Nej, skulle inte tro det va. Jag var inte otrevlig eller så, men inte på världens bästa humör. Igår kväll tog det ett tag innan jag somnade, men jag somnade iaf. Framsteg från förra natten. Nu kommer vi till när jag plötsligt förvandlades till ett hysteriskt nattmonster...

Klockan var runt halv ett när jag vaknade av något som lät som en trumpet som sett sina bästa dagar.*BRÖÖÖÖÖÖL* Jag lyfter på min sovmask (ja, jag sover med mask över ögonen för att ha det så mörkt som möjligt) och ser Henrik komma ut ur badrummet. Han lägger sig i sängen och får världens host/snarkattack. Jag kan inte sova när någon hostar/snarkar/snörvlar. Nu kanske ni tänker "hmm, man kan ju inte hjälpa att man hostar/snörvlar...", men då kan jag ju informera er om att Mr Snörvel har varit förkyld de senaste veckorna men bestämde sig ändå för att simma i havet igår. Man simmar inte när man inte är frisk, då blir det ju värre. Iaf, Henrik fortsätter hosta/snarka/snörvla och ju mer han låter desto mer börjar det pysa ur mina öron. På två sekunder förvandlas jag sedan till ett monster. Ett hemskt monster. Ungefär såhär lät det:

Nightzilla: "DU KAN JU FAKTISKT STÄNGA TILL DÖRREN NÄR DU SNYTER DIN JÄ*VLA NÄSA!"

H: "Ja men jag gjorde ju det..."

Nightzilla: "DET GJORDE DU IIIIIINTE...!!!"

H: *viskar* "nähäh..."

Nightzilla: "OCH VARFÖR I HEL*ETE VAR DU TVUNGEN ATT SIMMA, NU HOSTAR DU JU SOM EN ID*OT IGEN! DU VISAR INGEN HÄNSYN OCH JAG KUNDE JU INTE SOVA FÖRRA NATTEN... AAAAAARGHHHHH..... ÅÅHHHH..... SLUTA HOSTA OCH SNÖRVLA OCH SNARKA.... DU FÅR F*N SOVA PÅ SOFFAN. NUUUUU!"

H: "....???.... okej..."

Han tog snällt sitt täcke och kudde under armen och gick till soffan medan jag härjade klart. I morse gissar jag att Henrik smög omkring på sina små tår för att inte väcka den hysteriska flickvännen.

Ni förstår ju själva att jag var tvungen att vackert be om ursäkt för mitt utbrott. Maj gaad liksom, hur hemsk får man bli på en skala? Henrik som jobbar sent idag ska bli bjuden på önskemiddag när han kommer hem ikväll. Jag kan tänka mig att massera hans fötter, svalka honom med ett palmblad och mata vindruvor åt honom om han skulle vilja det. Heh.

Söndag kväll.


Här ser ni vad jag ska underhålla mig med. YEHAA!

Undrar vad min älskade gör?



Dricker öl med allsvenska fotbollsspelare. Okej...

Jag loggar in här varje dag. Läser bloggarna på min länklista, kastar ett öga på min egen blogg... Oj. Senaste inlägget för hundra år sedan. Hmm. Undrar om jag ska stänga ner den? Eller kanske ska jag skriva några rader om Paris och förlovningen? Eller kanske ett inlägg om Wales. Eller om att jag är klar med mina studier. Och sen ba: "Näää, kanske en annan dag."

Idag gjorde jag och Henrik vår alldeles egna rabarbersaft. Första gången någonsin jag gör saft själv och den blev fantastiskt god! Det bästa är att det var hur lätt som helst! Synd att jag inte har massvis med rabarber, då hade jag kunnat göra litervis av saft. Kanske om vi har en egen trädgård med rabarber i framtiden?


Iskall rabarbersaft. Tänk er den med lite mousserande i sommar! Mums.

Såg ni matchen igår? Halleluja säger jag bara. Det var så bra, så bra som det bara någonsin kan bli. Det har genom åren inte alltid varit så himla lätt att leva i Sverige, alla dessa sportevenemang som har gått fel har lett till en miljon gliringar. Men nu, nu kan jag med världens största flin på läpparna gå runt och vara stolt finne i Göteborg.

Med matchen, för er som har missat detta, menar jag då hockeymatchen i årets VM som utspelade sig igår mellan Sverige och Finland. Tänk att en hockeymatch kan framkalla så starka, patriotiska känslor så man nästan spricker av stolthet. Jag var så himla glad igår kväll, så glad att jag blev tårögd när dom spelade "Oi maamme Suomi". VM-Guld. VM-Guld. VM-GULD!


(bilden lånad från Iltalehti)

I lördags när det var så himla härligt och varmt tog jag, sambon och lilla E en båttur med E:s båt. Det var så sjukt härligt, helt fantastiskt måste jag ju säga. Jag tog lite bilder med min mobilkamera (som blir sämre för varje dag som går, ska det vara så Sony Ericsson???) som jag tänkte dela med mig av. SJÄLVKLART hade jag inte med mig min kamera när vi åkte förbi små öar som var smockfulla med sälar som låg och gottade sig i solen. Så typiskt. Nu får ni nöja er mer bajskvalité.


Ser ni? Och detta var bara en av alla de kobbar de låg på!


Här har vi några till. När vi kom lite närmare kastade dom sig ner i vattnet. Eller kastade och kastade, dom ålade sig fram till kanten och gled i vattnet.


Och så några till. Det var ascoolt, har aldrig sett så mycket vilda sälar förut.


Efter sälsafarin åkte vi till den här lilla pärlan. Hur fint är det inte?


Efter att ha tagit en närmare titt på ön insåg vi att det var en ö där typ alla världens måsar och trutar höll till. Ni kanske inte ser det så tydligt på den här bilden, men det var VÄLDIGT många.


Sedan hittade vi en liten anka som satt och ruvade (jag veeeet att det inte är en anka egentligen, men jag kallar alla sådana fåglar för anka, så nu får det vara så). Hittar ni henne? Hon var väl kamouflerad och gav oss onda ögat när vi kom för nära. Vi gick vidare och lät henne ligga kvar och ruva sina små ankungar.


Efter att ha solat och fikat en stund åkte vi ut till Trubaduren. Det är inte han i flytväst, det är fyren. Den är inte lika som stor som en människa i verkligheten.


Min kära sambo bestämde sig för att klättra upp (!!!) i fyren, bara för att han kunde göra det. Här ser ni de rätta proportionerna på fyr vs. sambo.

Efter att ha klättrat på fyren (det var endast en av oss som gjorde det, även om E gärna också hade gjort det) körde vi rally på havet en stund. E var absolut tvungen att testa hur fort vi kunde åka med båten.

Snipp snapp snut, så var den båtturen slut.

Jag har gått runt och känt mig hängig och trött och har haft konstant ont i huvudet sedan i måndags. Mer än vanligt alltså, utöver min pollentrötthet och allt det där. Jag har undrat varför, inte kunnat sätta fingret på varför och trott att jag kanske ska bli sjuk? Sedan i måndags har jag inte ätit vare sig godis, bullar, kakor, druckit läsk eller förtärt några andra sötsaker... Sockerberoendet som pratar. HELLLOOOOOOOU DANIELAAAAAA, DITT SOCKERBEROENDE SOM PRATAAAAAAR!! VARFÖR GÖDER DU MIG INTE? JAG KOMMER ATT PINA DIG MED HUVUDVÄRK TILLS DU GER MIG SOCKER! HALLÅ HALLÅ HALLÅ!!!

Jisses så illa. Hoppas att det blir bättre snart. För godiset och kakorna ska vi hålla oss ifrån ett tag, både jag och min kära sambo.

Måste väl äta en frukt eller något... Lura sockerberoendet.

Jag har ju totalt glömt av att visa vår nya båt! Så tokigt av mig. Här har ni den iaf. Hon heter Maya (uttalas Maja, precis som vanligt) efter Henriks mormor. Himla gulligt av honom att döpa den efter henne tycker jag. Älskar för övrigt namnet Maja, så om jag någonsin får en dotter vill jag att hon ska heta Maja. Nu vet ni det.

Båten var det ju ja.



Det är en aluminiumbåt för er som undrar vad det är för en konstig plåtkråka, haha. Perfekt bad- och fiskebåt. Så himla lyxigt att ha en båt att åka ut med när som helst andan faller oss in. Man borde tänka på hur priviligerad man är och uppskatta allt det fina i livet ibland, i stället för att bara klaga som jag har en tendens att göra alldeles för ofta.

Igår kväll, när kvällen började gå mot natten, bestämde sig Elvis för att få ett riktigt (håll i er nu) nu ska jag minsann springa och hoppa runt som kossorna släpps ut på grönbete-fnatt. Det var rally i typ en halv timme. Jag hade svårt att somna redan innan, gissa om jag fick sömn när yrvädret sladdade runt på golven? Nej, det fick jag inte. Jag vet inte exakt när jag somnade eftersom jag inte har någon inbyggd klocka in min mask jag har över ögonen (masken har jag för att det ska vara bäckmörkt, minsta lilla ljusstråle och jag kan inte sova). Strax innan klockan 5 i morse bestämde sig Elvis för att det var dags för lilla matte att vakna. 4-5 timmars sömn är lagom om ni frågar Elvis.

Hur glad var jag på en skala 1-10 (där ett är inte det allra lilla minsta glad) när han började gnaga på min arm i morse? Hmm, skulle gissa på ca -287.

Nu ska jag cykla till jobbet, det är bara 12 grader ute vilket betyder att jag kommer att frysa. Skitkorv. Den här dagen har väl inte börjat så bra, men jag hoppas att den blir bättre.

Heppåer.

När mina föräldrar var här gick jag och mamma in i det stora växthuset (Fjärilshuset?) som finns i parken bakom Trädgårn (restaurangen alltså). Där fanns det massor med vackra växter och blommor av olika slag. Mammas kamera dog så hon bad mig ta bilder (på allt). Här kommer ett smakprov.










Fina va?

Just ja, jag har en blogg. Det börjar bli dags att sluta med det här tror jag, jag har ju ingenting att skriva om. Eller jag kanske har grejer att skriva om, men jag har inte orken, lusten och inspirationen. De gånger jag loggar in på min blogg är det endast för att jag går till min länklista med andras bloggar som jag vill läsa. Smart. Då ska man ju verkligen ha en blogg. Heh.

Vad händer då? Jag lider av allt pollen för tillfället. Vaknar täppt i näsan och med ont i halsen på morgnarna. På dagarna kliar och rinner ögonen samt är jag så oändligt trött och orkeslös. På kvällarna är jag svintrött och halsontet kommer tillbaka... Ja, det suger. Som jag hatar pollen. Pollen och persilja toppar min hata lista för tillfället. Usch.

Inget positivt undrar ni? Jo men det är väl självklart. Det har ju varit en massa härliga, lediga dagar som flugit förbi. Och våren (frånsett pollen) är ju faktiskt härlig. Nu har temperaturen klättrat ner till hur det brukar vara på våren (det var sommar ett tag), vilket gör att man blir förvirrad då man går utomhus. "Mäh, varför är det kallt när solen skiner?" Typ så.

Om 18 dagar åker vi till Wales. Så roligt! Sedan kommer vi hem och kör sista racet med skolgrejer och sedan bär det av till Paris! Jihoo! Och i samband med det, då är det sommar. Fantastiskt. Lärarjobben till hösten lyser med sin frånvaro, men jag får väl försöka ha is i magen.

Det var det. Nu måste jag duscha innan jobbet. Tjing tjong cykelstång!

Någonstans mellan tre och halv fyra i natt tyckte min katt att jag sovit alldeles tillräckligt. Efter det har jag inte sovit en blund. Det känns... sådär. Det var väl inte endast Elvis fel, jag kunde verkligen inte somna om. 05.20 orkade jag inte ligga kvar, så jag gick upp. Hur jag ska orka hela den här dagen kan man ju fråga sig, men det ska säkert gå bra. Idag kommer mamma och pappa hit! Det ska bli roligt att ha dom här över påsk.

Jag är för trött för att skriva något känner jag. Måste få i mig det sista kaffet, sen ska jag plocka upp Henriks mamma och min bror. Vi ska handla. Tidigt för att slippa allt annat folk som ska handla senare idag.

God morgon på er.

Påskpynt är överskattat om ni frågar mig, men lite gula tulpaner är ju aldrig fel. Jag köpte två olika sorter när jag var och handlade. När jag kom hem och kollade lite närmare på en av sorterna upptäckte jag att vissa av tulpanerna har flera tulpaner på samma stjälk. Bebistulpaner!


Ser ni! Tre tulpaner på en stjälk. Väldigt lustigt.


Jag har aldrig sett liknande innan. Jag fick massa tulpaner på köpet.


De andra två buketterna var vanliga, utan bebistulpaner. Påskägget fick jag av min chef, har inte ätit av godiset ännu, bara kollat.

Imorgon ska Henrik få leta efter sitt påskägg. Fågel, fisk eller mellan.

(exakt vilken önskelista det gäller vet jag inte, men det struntar jag i)


Iittalas Teema-muggar, vita. Nu vet ni det.

I söndags åkte jag, Henrik och min lillebror till Gunnebo slott (eller Gunnebo hus som vissa skulle säga) för att ta oss en trevlig promenad i solen. Kameran fick åka med.


Här började vi.


Här har ni slottet, eller huset. Jag tycker det är lite fint iaf.


De två musketörerna.


Ser ni? Det är vitsippor! Massor med vitsippor.


Fina vitsippor. Vår!


Bror och syster ser ni här. Hej hej.


Vi gick förbi ett stall. Där fanns det många fina hästar!


Hej hästen!


Här är en till. Dom hade det skönt i solen.


Vi kom tillbaka till slottet.


Vi hade med oss fika. Kaffe och köttbullemacka, nom nom. Observera gärna hur glad jag ser ut när Henrik tar kort på mig då jag äter.


Sen kom en and som gärna ville smaka på våra smörgåsar. Det fick han (eller hon?)


Sen åkte vi hit, till Rådasjön, som låg precis intill.


Det var fint. Jag hade kunnat tänka mig att bo sådär.

Sen åkte vi hem. Tack för den här gången.

Och då snackar vi inte någon cocktail av det roliga slaget, utan snarare en pillercocktail. Halleluja knäckebröd, tacka vet jag mina piller som hjälper mig mot alla mina besvär. De senasate morgnarna har jag känt mig som en åldring med massa sjukdomar, så många piller har det bjudits på här.

Se själva.


Från vänster: två omega3 kapslar, en allergitablett och så en värktablett. De två första tar jag för att det ska göra mig smart, för att jag ska få lyster i hyn och friskt hår osv. Den lilla i mitten slinker ner för att jag inte ska klia sönder mina ögon på dagarna och den klassiska värktabletten tog jag igår för att den förbannade visdomstanden tog till fula knep. Idag bytte jag ut värktabletten mot ytterligare allergimedicin, den här gången i vätskeform (droppar till ögonen, tro inte att jag tagit denna cocktail till en ny nivå)

Jaha, vad säger ni. Bara att tacka för sig och gå i förtidspension? Pillerkarta är nästa stora steg i mitt liv verkar det som.

I juni ska jag och min älskling hit. Jag har pratat om det länge, så det känns väldigt roligt.







(bilderna är från google.se)

Jag och lillebror satt på en bänk och njöt av solen när dessa plötsligt susade förbi.

Vi gick lite längre ner på Avenyn eftersom vi anade ugglor i mossen och såg snart följande.




Det var väldigt många poliser med polishundar som såg lite småläskiga ut (tyckte lite synd om dem, det måtte ha varit varmt med dom där lädergrejerna över nosen)


Här hade vi orsaken till allt detta, Sverigedemokraternas ungdomsförbund som ville lufta sina åsikter. Eller ja, orsaken var väl i andra hand alla motdemonstranter som hade samlats. Motdemonstranterna var många fler kan jag berätta för er.


Det var väldigt många poliser med vita hjälmar.


Där har vi dom, SDU:arna. Visst ser dom rätt så ensama ut där borta? Japp. Undrar varför...

Ser ni hur vissa av löven nästan lyser upp av solen?! Så fint.


Syrenen på innergården visar goda tecken på att snart stå i full blom. Det är välkommet ska jag säga.

Idag har jag varit ute mest hela dagen och njutit av den fantastiska solen. I förmiddags packade jag med en stor termos med kaffe och mötte upp min bror för en promenad i Slottsskogen. Där satt vi och filosoferade i en timme eller så, sedan skulle bror på jobb. Var hemma en stund innan jag bestämde mig för att jag måste ut och promenera lite mer. Fantastiska sol, som jag har saknat dig.