Elvis, the crazy cat.

Nu kanske ni har tänkt, gud så skönt, inte ett inlägg om den där katten på flera dagar. Synd säger jag då, för här kommer ett till.

Igår hade min kära katt något emot mig. Så fort jag försökte klappa honom, bet han mig. Det var inte bara ett litet nafs, det var riktiga bett. Skitstövel. Han höll på så hela morgonen, hela kvällen. Idag bits han inte (tack och lov, det är inte speciellt trevligt), idag springer han och gömmer sig så fort jag kommer nära. Vad har jag gjort för fel? Gett honom mat, lekt med honom, kliat honom bakom öronen... Morr. ...Vi kan vara två som surar.

Så här såg det ut förut när han "gömde" sig. Haha.







Han får allt bli lite smidigare om han vill gömma sig påriktigt. Mupp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0