missminttu

Det är alltid lika spännande (läs jobbigt, frustrerande, störande osv.) att sitta och lyssna på vad grannarna i lägenheten intill sysslar med. Lägenheterna här har väl inte världens mest ljudisolerade väggar om vi säger så... Eller vad dom sysslar med har jag ju egentligen ingen aning om, men dom både sjunger och pratar bebisspråk väldigt, väldigt ofta. Jag tror bestämt att pappan har varit hemma de flesta dagar och han gillar verkligen att sjunga. Barnsånger. Nu låter det som om mamman är hemma. Varannan sekund kommer det väldigt högljudda sopranläten från andra sidan väggen... "Ouuuuuuuuuhhiiii.... Pupupupupuuuuuuuuuuuuuu... IIiiiihihihiiiiiiii.... Gulligulligull....." Typ så. Svårt att sätta ord på hennes läten, det ska ni ha klart för er. Självfallet ska man få göra och säga vad man vill, men när detta håller på i flera timmar och jag faktiskt inte är involverad i den här familjen (mer än att jag får ta del av deras sånger och läten så här i andra hand) så kan det bli rätt så irriterande. Kanske ska plocka hit Elvis och börja bebisprata med honom, i väldigt höga toner. Så får vi se hur roligt det är... Fnys.

Inte nog med detta, Göteborg har i och med temperaturen utomhus och de vidriga isvindarna förvandltas till en gigantisk frys. Och tanken på att detta kommer att hålla i sig i flera månader gör mig nästintill deprimerad. Jag är inte gjord för kyla. Jag behöver värme.

Såja, slutklagat. Nu ska jag ta mig en kopp te och mysa ner mig under en filt. Till tonerna av... Här kommer Pippi Långstrump!

(yes, jag är fullt medveten om att jag kan uppfattas som en riktig surkärring, men det struntar jag faktiskt i)