missminttu

Jag anser mig själv vara väluppfostrad och (för det mesta) vänlig. När jag åker buss, spårvagn eller dylikt ställer jag mig alltid upp om det kommer in en gammal dam eller farbror. Jag hjälper mammor och pappor som kommer med barnvagnar och barn och annat. Det tycker jag att man gör, det är allmänt folkvett. Och nu vill jag inte måla upp mig själv som något helgon eller så, men ibland känns det som om jag är ensam om att göra såhär. Fan vad förbannad jag blir på folk som låtsas att det regnar när det dyker upp folk som behöver hjälp. Ta idag som exempel. När jag åkte in till stan, var det jag, 4 vuxna män och en kvinna med barnvagn. You see where this is going? När vagnen kom såg jag att en av gubbarna sneglade på kvinnan med barnvagnen precis innan han smet in först av alla och satte sig ner. De andra tre gubbjävlarna gjorde precis likadant. Små fähundar. Jag hjälpte henne och hon tackade så hemskt mycket för hjälpen. Jag gav de 4 spånen den argaste blick jag hade när jag gick förbi dem i vagnen, bara för att.

På vägen hem stannade jag på vägen för att hämta ut ett paket. När jag kom ut till hållplatsen stod det inte mindre än två kvinnor med barnvagnar där plus minst 5 andra personer, både kvinnor och män. Gissa vad som hände när spårvagnen dök upp? Samtliga personer smet in som små, rädda hundar och lämnade mig och kvinnorna med barnvagnar kvar. Jag hade en påse i en hand och ett paket i den andra, men jag frågade banne mig ändå om de behövde hjälp. Nu var det ju så väl att de kom in med vagnarna på egen hand, men satan i gatan vad arg jag var. Varför i hela helvete hjälper inte folk till? Var inte så jävla rädda för att hjälpa till, jag blir så förbannat jävla arg. Det borde vara en självklarhet för varje människa att hjälpa till. Helvete.