missminttu

Det allra mesta har gått smärtfritt sedan min flytt till Sverige. Över förväntan faktiskt. Men ett problem uppstod redan från första stund, ett problem som följer mig vart jag än går. Mitt namn. Jag heter Daniela. Daniela med ett L. D-A-N-I-E-L-A. Här heter jag numera Daniella, med två L. I början blev jag lika irriterad varje gång någon sa fel, nu har jag vant mig vid det. Vilket är rätt så synd, för Daniella är ju inte mitt namn. Jag undrar ju bara hur svårt det kan vara att bara ta bort ett L i namnet när man säger det?

Några av dem jag har studerat med längs med åren säger mitt namn rätt. Även ett par stycken som jag jobbat med. Men för övrigt, fel fel fel. Jag har försökt med att de ska kalla mig för Danne i stället, eftersom det är mitt älskade smeknamn jag levt med hela mitt liv. Men icke. Danne är ett smeknamn för killar som heter Daniel. Säger de ja, men jag säger att det är ett smeknamn för en brud från Finland som heter Daniela. Det finns ett par stycken här i Sverige, som kallar mig antingen Daniela eller Danne. Fantastiskt.

Mitt namn är en stor del av min identitet. Och här säger alla fel. Rövhatt.