Jag... är... så... sjukt... trött.
Ungefär så här har det känts:
Jag har känt att jag snart gått 4 år i skola, men att jag inte har lärt mig något alls.
Jag har känt att jag har läst inriktningen historia i 1,5 år men inte lärt mig något.
Jag har känt att jag har valt helt fel ämne, eftersom jag inte kan någon historia.
Jag har känt att jag inte kan något av vad det egentligen innebär att vara lärare.
Jag har känt mig misslyckad.
Jag har känt att jag inte kan undervisa, speciellt inte undervisa historia.
Jag har känt att jag inte vill vara lärare, att jag har valt helt fel.
Jag har känt mig värdelös, okunnig, ledsen, oroad, olycklig och mycket därtill.
Detta resulterade i århundradets största gråtattack idag. Jag grät och grät och grät. Jag kände mig så megalomaniskt misslyckad. Jag hade en lektion idag. Jag kände panik och ångest innan och precis detsamma efter. Jag kan ju ingenting. Varför kan jag ingenting? Varför kan alla andra så jävla mycket? Varför är alla andra så jävla säkra? Varför vet alla andra vad som ska göras, planeras osv, men inte jag? ÅÅH... Jag jämför dagens gråt med hur jag grät när min morfar gick bort förra året. Jag hulkade, grät och mådde skit.
Är jag ensam i världen om att känna så här?
Hur fan ska det här gå?
Nej det är du inte! Men det blir bra, tro mig! Allt blir bra, man måste bara vänja sig vid nya uppgifter :)
Vi känner alla likadant inför olika saker i lärarrollen. Det är därför det är så bra med praktik vettu. Jag tycker iallafall att det är där som jag lärt mig mest. Ha överseende med att du inte kan allt! Du lär dig ju mer du praktiserar. Jag kan lova dig att dina elever inte alls har samma syn på dig som du tror att de har. Tyvärr är det allt för lätt att vara självkritiskt när det egentligen inte alls är så dåligt! Ge inte upp :) ta det för vad det är, en "prövoperiod" där du ska LÄRA dig att bli en lärare ^^
Det kommer alltid sana dagar, sa no worries. Historia ar inte saa svart, tank bara pa att gora det du berattar till en intressant berattelse sa lyssnar nog ungarna :)
Kampa pa!
Jag har haft ett aha-moment idag... Jag vet precis varför jag kände mig så himla bedrövlig och varför det kändes så fel. Det är för att det var fel. Det krävdes att jag kom till gymnasiet för att jag skulle inse att gymnasiet inte är rätt ställe. När jag varit på praktik innan, med yngre barn, har det känts så himla bra. Summan av kardemumman... Jag kommer att jobba med lite yngre barn i stället!
Jag tycker att du är jätteduktig och är imponerad hur du klarar av att plugga så mycket som du gör.
Helt övertygad om att du kommer bli en grym lärare!
Såg din kommentar först nu Eric. Det var väldigt snällt sagt av dig!
Det kommer nog att gå bra ska du se! :)
Ycc: Jag är helt övertygad om att det kommer gå bra nu när jag fattat att det är gymnasielärare jag inte ska bli :) Det var länge sedan för övrigt, vad pysslar du med? Fortfarande kvar i Vasa?
