missminttu

Sorry, men jag kan omöjligtvis ta kort på den nya frisyren. Inte för att jag är missnöjd på något sätt, utan för att vädret där ute (läs: ösregn) valde att förstöra det nyfriserade. Till saken hör ju att jag inte hade med mig något paraply. Hujedamej. Återkommer alltså med bilder när jag har fått ordning på kalufsen!

Efter att ha kollat på massa gamla foton igår insåg jag hur mycket jag saknar att ha lugg. Frisyr med lugg kräver lite mer tid och jobb på morgonen, men det kan jag tänka mig stå ut med ett tag framöver. Kollade onlinebokningen där jag gått och klippt mig de senaste gångerna och hittade en tid kl 10 imorgon! Jihoo! Imorgon ryker flera centimeter. Fy fasen vad skönt det ska bli.

Haha. Knoll och tott.

Min nya kamera ser ut så här. Se så fin!



(bildkälla: alatest.se)

Jag skulle testa min nya kamera (jag fick en kamera i fredags av henrik och hans föräldrar) och tänkte att Elvis skulle få agera modell.

Detta är resultatet:

Jag har blivit utmanad av Lotte! Utmaningen lyder: Bildgoogla fram svaren till frågorna nedan med ett ord! Det är inte alltid så lätt som man tror!

Din hemstad?

(bildkälla: fashionbyelin.se)

Var vill du bo?

(bildkälla: frokeninredning.blogsome.vom

Ditt horoskop

(bildkälla: astrologi.nu)

Vad skulle du vilja ha för husdjur?

(bildkälla: glamorous.doggyblogg.se)

Drömyrke?

(bildkälla: annailondon.webblogg.se)

Humör just nu?

(bildkälla: marieejansson.blogg.se)

Kvällens planer?

(bildkälla: smultrontrion.blogg.se)

Jag utmanar dig Pernilla!

Det allra mesta har gått smärtfritt sedan min flytt till Sverige. Över förväntan faktiskt. Men ett problem uppstod redan från första stund, ett problem som följer mig vart jag än går. Mitt namn. Jag heter Daniela. Daniela med ett L. D-A-N-I-E-L-A. Här heter jag numera Daniella, med två L. I början blev jag lika irriterad varje gång någon sa fel, nu har jag vant mig vid det. Vilket är rätt så synd, för Daniella är ju inte mitt namn. Jag undrar ju bara hur svårt det kan vara att bara ta bort ett L i namnet när man säger det?

Några av dem jag har studerat med längs med åren säger mitt namn rätt. Även ett par stycken som jag jobbat med. Men för övrigt, fel fel fel. Jag har försökt med att de ska kalla mig för Danne i stället, eftersom det är mitt älskade smeknamn jag levt med hela mitt liv. Men icke. Danne är ett smeknamn för killar som heter Daniel. Säger de ja, men jag säger att det är ett smeknamn för en brud från Finland som heter Daniela. Det finns ett par stycken här i Sverige, som kallar mig antingen Daniela eller Danne. Fantastiskt.

Mitt namn är en stor del av min identitet. Och här säger alla fel. Rövhatt.

Hittade en rolig hemsida. Inreda.com. Haha, vilka lustiga grejer.









En fisklampa? En grispall? En disktrasa med uggla? Gummistövlar med får eller prickar?
Hoho så roligt. Synd att jag är en så tråkig typ :)

Idolfredag. Självklart kollar jag. Vad skall man annars göra en fredag kväll? Nej just det. Jag kan ju inte svika svennebanan-kulturen. Och det är ju faktiskt ett FINLANDSSVENSKT inslag i Idol, känns nästan lite som hemma varje gång Elin öppnar munnen. Finlandssvensk var det ja. Läs det igen om det kändes svårt. Jag har inte skrivit fel, det är ett alldeles korrekt begrepp. Finlandssvensk. Sug på den karamellen en stund.

Imorgon har jag lagt upp en plan för oss. För mig och Henrik alltså. Planen ser ut ungefär såhär:

• sova länge
• äta smarrig frukost, läsa morgontidningen, ta tid på oss
• ta en lång promenad i det vackra vädret (för jag har även lagt upp en plan för att vädret kommer att vara vackert)
• efter det inga planer

Låter väl som en rätt så bra dag va? Känner att vi måste ladda upp för det som hägrar framför oss på söndag. Ullared. Ou jes.

Om ni någonsin, mot all förmodan, skulle se det här örat och dess ägare strutta runt någonstans... Ta då snälla vara på honom och ring sedan mig. Jag hade blivit väldigt ledsen annars. Om ni bara gick förbi utan att plocka med honom alltså. Tack.

Medan Henrik är och drar in kosing till familjen, sitter vi andra två och har det bra. Elle mat & vin, en kopp kaffe och ballerina kladdkaka. Hur bra som helst.

Om några timmar ska vi på 30-års fest. Det ska bli väldigt roligt! Tjofaderittan!

Den gillar Elvis, förstås.

Konstigt hur man plötsligt inte har någon tid, eller ork för den delen, över när man gör praktik som motsvarar heltidsjobb. Igår var jag på skolan från 07.45 till 18.30. Just det, inte så himla coolt. Men det är ju så det är ibland. Men all cred till lärarna som hinner med allt. Sitt jobb, sin fritid, sin familj... Allt på samma gång och lite till. Får man gå en kurs i att hinna med allt eller hur tänker dom sig att vi nya skall klara av detta? Håhåjaja. Mitt huvud värker idag, för många nya intryck, för lite frisk luft och för lite vatten kan göra sådant med en ibland. Jag återkommer till den inte så aktiva bloggen vid senare tillfälle.

Tjing tjong långkalsong.

Elvis sover på sitt absoluta favoritställe. Handfatet. He loooves it.


Elvis absoluta favoritleksak, papperspåsen.


Matte lagar mat. Fisksoppa blidde det idag. Mums.

Henrik springer runt i någon skog och skjuter. Hemvärnsövning. Som han älskar att vara ute i skogen. Tur att man är olika.

...och färgade mitt hår. Har inte råd att lägga över tusen spänn på att gå till frisören. Ljus beigeblond heter färgen. Jag är riktigt nöjd!

Hade det inte varit för att Elvis försökte äta upp min arm i morse och för att jag vaknar med täppt näsa, hade detta säkerligen varit en alldeles förträfflig morgon. Men nu var det ju inte riktigt så.

Vilken tur att jag ätit en så god frukost i stället. Och att jag har två sprillans nya avsnitt av Grey´s Anatomy som jag ska kolla på. Wiho!

Testade IsaDoras graffiti nagellack. Resultatet blev sådär. Jag ville egentligen ha det svarta, men det fanns inte kvar. Det ser iaf bättre ut på bild än i verklighet, men det inte snyggt. Det ryker med en gång. Emma, dina naglar blev ju assnygga! Vad hände med mina? Har du IsaDoras lack under också?

1oktober idag och så här glad är jag. Nu skall jag åka och handla. Mat, mössa och vantar står på handlindslappen.
Praktikplatsen för nästa vecka är ordnad, skall tillbaka till samma skola jag varit på förut. Inte med samma handledare vilket känns lite tråkigt, men det kommer att bli bra ändå!

Ha en fin dag alla ni fina där ute!

Idag har varit en bra dag, trots att den medförde några tårar på morgonkvisten. Jag har känt panik sedan min attack igår. Eller ja, det lugnade ner sig lite grann igår kväll och jag försökte tänka positivt. I morse var paniken tillbaka. Efter att ha pratat med min handledare (som för övrigt är en alldeles fantastisk person), fällt några paniktårar och öppnat mitt hjärta, visste jag precis varför allt var så sjukt fel igår. Jag har gått nästan hela min lärarutbildning i tron om att jag skall bli gymnasielärare. Gymnasielärare, gymnasielärare, gymnasielärare. Tänk att man i fyra år kan gå runt och tro att det är så himla rätt. När det egentligen är så himla fel. Det upptäckte jag igår när jag hade min första lektion på gymnasiet.

Jag har på bara några timmar vänt på steken och kommer att rikta in mig på grundskolan. Herregud, jag har ju varit där hela tiden och trivts så fantastiskt bra. Hej grundskolan säger jag bara, här kommer jag!

Det ska ni veta kära vänner att det är längesedan jag varit så här trött. Imorgon har jag varit på praktik i en vecka, EN VECKA, och jag kan knappt stå upp i skrivande stund. Idag fick jag för övrigt ett sammanbrott när jag kom hem... Jag har den senaste veckan flertalet gånger ifrågasatt mitt yrkesval. Suck.

Ungefär så här har det känts:

Jag har känt att jag snart gått 4 år i skola, men att jag inte har lärt mig något alls.

Jag har känt att jag har läst inriktningen historia i 1,5 år  men inte lärt mig något.

Jag har känt att jag har valt helt fel ämne, eftersom jag inte kan någon historia.

Jag har känt att jag inte kan något av vad det egentligen innebär att vara lärare.

Jag har känt mig misslyckad.

Jag har känt att jag inte kan undervisa, speciellt inte undervisa historia.

Jag har känt att jag inte vill vara lärare, att jag har valt helt fel.

Jag har känt mig värdelös, okunnig, ledsen, oroad, olycklig och mycket därtill.

Detta resulterade i århundradets största gråtattack idag. Jag grät och grät och grät. Jag kände mig så megalomaniskt misslyckad. Jag hade en lektion idag. Jag kände panik och ångest innan och precis detsamma efter. Jag kan ju ingenting. Varför kan jag ingenting? Varför kan alla andra så jävla mycket? Varför är alla andra så jävla säkra? Varför vet alla andra vad som ska göras, planeras osv, men inte jag? ÅÅH... Jag jämför dagens gråt med hur jag grät när min morfar gick bort förra året. Jag hulkade, grät och mådde skit.

Är jag ensam i världen om att känna så här?

Hur fan ska det här gå?