Morgonrutiner.

När Henriks vidriga larmsignal börjar låta på morgnarna brukar han oftast inte höra den innan det börjat låta så högt att grannar också blivit väckta. Larmsignalen är en låt jag inte kan säga exakt vilken det är, men den är jobbig så in i tusan och tränger sig långt in i sömnen när den börjar låta. Min kära sambo har fått för sig att det är toppen bra att ha mobilen ute på byrån i hallen, då måste han ju gå upp och stänga av larmet. Det är bara det att Henrik sover som en stock och har svårt att höra larmet... Det här betyder att JAG morgon efter morgon vaknar av att hans asjobbiga larm låter. För att få stopp på det och för att få upp Henrik ur sängen pucklar jag på honom tills han går upp. Ibland behövs det bara en liten push, ibland krävs det en armbåge mellan revbenen. Beroende på hur många timmars sömn jag fått under natten kan det här variera kraftigt. Mycket sömn = jag är ljuv som en solstråle på morgnarna, viskar lite försiktigt "Älskling, du måste gå upp nu". Lite sömn = jag skulle kunna tas för djävulen, jag morrar, spottar och fräser "Nu får du för helv*te gå upp och stänga av det där förba*nade larmet innan jag slår ihjäl nån".

I morse var jag rätt så trött när idiotlarmet började låta, men mitt humör blev mycket bättre när min flummiga sambo vaknade till. Så här var det:

Henrik går upp ur sängen till hallen och står och glor på mobilen som låter (illa, den låter så illa).

Jag ber honom slänga ut skiten.

Henrik mumlar något... Säger sedan: "Vad är det här?"

Tystnad. Jag fattar inget. Henrik verkar ha tappat det helt.

"Jahaaa... Är det fredag idag?", säger Henrik och stänger ÄNTLIGEN av larmet.

Sedan kommer Henrik tillbaka till sovrummet och halvlägger sig ner i sängen.

Jag säger att han inte kan lägga sig ner igen, han kommer att somna om och därmed försova sig.

Henrik kontrar med: "Tack för att ni vaktade 5 av dem iaf"

"Eehm... Va? Vad sa du Henrik?"

Tystnad.

Henrik: "Har jag inte frågat om ni kan vakta några lådor?"

Tystnad.

"Nej. Gå upp nu."

Efter denna scen hör jag hur han klär på sig, tar sina grejer och går till jobbet. Jag kan ju bara hoppas att han vaknade upp ordentligt ur denna flumdröm innan han satte sig i bilen. Jisses.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0